EMPTY DAYS

Det var inte allt för tufft att gå upp imorse. Första lektionen, Academic Writing, gick som smort. Vi hade ett enkelt litet quiz på "Bill of Rights" (motsvarande våra svenska grundlagar).

Sedan bestämde jag mig för att gå och träna med Brian på håltimmen. Passar perfekt i mitt schema de dagar jag inte är för trött dvs och vill gå hem och sova ytterligare lite. Körde veckans andra pass så jag får sovmorgon imorgon för då behöver jag inte träna med honom innan min lektion vid 10, wiihoo!

På musiken hade vi också ett litet quiz idag på vad vi lärt oss tidigare. Även här så fick vi svaren redovisade direkt efteråt och det blir nog ett bra resultat där också. Lektionen slutade vid halv 12. Klockan 12 följde jag med Linn till behandlingsrummet där de tog hand om hennes tå. De har precis upptäckt att hon har något fel på den så den växer lite snett. Doktorn hade tydligen lagt kommentaren; "Din tå ser ut som en 40-årings tå". Inte så snällt. Om det blir värre kanske hon måste tvingas operera. Usch, håller tummarna för hennes skull!

Till lunch var det lite tapasliknande mat samt att jag åt lite bönsoppa och provade cornbread (majsbröd) för första gången. Oj vad gott det var! Nästan som en sockerkaka fast det är bröd. Majsen i gör att det blir lite sött utan att vara en efterrätt liksom, perfekt ju!

Träningen idag var väl inte den bästa för mig personligen. En av övningarna gjorde mig riktigt frustrerad men det är bara att försöka att skaka av sig det och gå vidare. Sista övningen gick åtminstone lite bättre än början på träningen. Hoppas kurvan fortsätter så så att jag kan göra en bättre träning imorgon eftermiddag. Vi har inte någon match i helgen (eventuellt träning kl 8 (!) på lördag morgon). Nästa match är på tisdag.

Kvällen blir lugn idag (kl är 8 här nu). Jag har en del uppgifter till nästa vecka som jag tänkte börja på så jag slipper sitta hela helgen. Dessutom måste jag och Linn tvätta. Sedan blir det tidig läggning för imorgon är det fredag = helg, då vill man inte vara allt för trötter.

Jag vill bara säga att jag inte ångrar för en sekund att jag åkte till USA! Visst kommer det att finnas stunder och dagar som tar emot men det finns det ju hemma i Sverige också. Ett extra tack till Niclas och Tim som faktiskt var de som peppade mig att åka från första början samt till min familj och mina närmsta vänner som stöttat mig från början av processen tills jag stod på Arlanda och klev på planet. (nördvarning med ett tal, ja jag vet, men jag kan ta det!)

Godkväll mina nära och kära!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0