WE NO SPEAK AMERICANO
Om exakt 10 timmar lyfter flygplanet. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag åker, känns mer som att jag ska på semester.
Idag har det varit lite öppet hus här; Alexandra var här med en fin ros och fick lite fika och Jojjo kom förbi efter jobbet och kikade på youtube-klipp och skrattade med mig. Efter middagen dök min farbror upp tillsammans med farmor och farfar när han skulle skjutsa hem dem från en middagsbjudning. Och strax efter att de hade åkt rullade Nima och Jakob in på uppfarten med en låda Toffifee och en jättegullig liten teckning som de hade ritat. I samma veva gled min barndomskompis Sarahs föräldrar in och sa hej då också. Tack så mycket allihopa!
Hela den här helgen har handlat mest om att säga hej då till folk. I fredags hade jag "Skälby/Barkarby-gänget" här på lite grillning och Junior-Jeopardy spelande (ja ni läste rätt, spelet är från 10 år...) och igår var det lagmiddag hemma hos Karman för att säga bye bye till laget och sedan åktes det vidare hem till Tims hus där Eleni firade sin 20 årsdag och det var dags att ge vännerna där varsin bamsekram!
Jag vill inte riktigt använda uttrycket "farväl". Det låter så himla dystert. Om lite drygt 4 månader är jag faktiskt hemma igen, tiden kommer säkert gå megafort så ni kommer knappt märka att jag är borta. Och om ni nu gör det så har jag faktiskt hört att det kan vara bra att sakna ibland, då uppskattar man det man har mycket mer när det väl kommer tillbaka!
HEJ DÅ SVERIGE, VI SES SNART IGEN!
Park University, here I come!
